Mucho grande happyface
Det går helt enkel inte att beskriva hur bra jag mår just nu så jag låter denna bild sköta snacket:
Som alla ser har bilden ovanen en mycket hög happyface faktor. Orsaken till kattens stora glädje kommer dessvärre att förbli okänt men jag kan dock berätta varför jag förknippar mitt nuvarande emotionella tillstånd med just den där bilden.
Den senaste veckan har jag spenderat på att flytta till min nya lägenhet, plugga (host host) till Grunkententan o vakna upp i diverse blöta otrevligheter. En mycket dyr, fysikt påfrestande samt emotionellt utmattande vecka. Därför beslutade jag mig för att åka hemhem en stund o spara på krafterna samt hämta min gamla massagesäng. Hittils har jag lyckats ganska dåligt med att genomföra min plan. Det verkar ganska ossanolikt att jag får med mig sängen då den visade sig väga som en mindre skolbuss o låtsatsfarsan, nu mera känd som Suarhitler eller kort o gott 'Det', vägrar att köra med släp. Att placera sängen på bilens takräcke är förknippat med direkt livsfara då den består minst av 89% av bilens fysiska massa. Som om det inte vore är jag dessutom hardcoremajsbollssteroidtrött och har så ont i skallen att jag funderar på att injicera botox i mitt öga... Inte för att det skulle hjälpa men det vore rätt häftigt.
Så ni undrar säkert varför jag är happycatface glad... Jo det är nämligen så att jag idag har fått göra det som jag har velat göra under många många år. Nej, jag har inte vunnit Nobels fredspris och nej jag har inte haft sexuellt ungänge med Jessica Alba. Jag har istället spelat hockey, för första gången på några år. Och det var det roligaste jag har gjort på läääääääääääääääääääängre.
Att återigen dra på sig skridskorna o greppa hockeyklubban var en storslagen känsla som närmast kan förknippas med att finna botemedel mot cancer, fattigdom o Paris Hilton samtidigt. Allt var dock inte frid o fröjd då skridskorna var slitna o lånehjälmen gjorde lika mycket nytta som en paraply av toapapper. Jag kunde lika gärna har skippat den o sluppit lida av det myyyyycket tajta fästet som förmodligen var den distraktionsfaktor som orsakade en kortare flygtur in i en stolpenmed huvudet före... Inte för att jag inte är van men fortfarande ganska irriterande. Kort o gott är hjälmar för dom som har sina suspensoarer under kalsongerna, om ni förstår vad jag menar. Annars var allting väldigt gött o vi spelade tills det inte längre fanns något plats på sjukhusen (typ 2 timmar).
Väl hemma åt jag världens godaste middag och kollade på Afro Samurai som jag härmed utnämner till världens coolaste karaktär i alla tänkbara mediaformer och som enbart överglänsas av RoboCop. Men det är som sagt väldigt svårt att överträffa perfektion...
Aaah jag kommer att sakna min svettiga, ohygieniska, radiaktiva, illalukatnde och alldeles alldeles underbara korridor!
I am not a vegetarian because I love animals; I am a vegetarian because I hate plants. G'bye
Den senaste veckan har jag spenderat på att flytta till min nya lägenhet, plugga (host host) till Grunkententan o vakna upp i diverse blöta otrevligheter. En mycket dyr, fysikt påfrestande samt emotionellt utmattande vecka. Därför beslutade jag mig för att åka hemhem en stund o spara på krafterna samt hämta min gamla massagesäng. Hittils har jag lyckats ganska dåligt med att genomföra min plan. Det verkar ganska ossanolikt att jag får med mig sängen då den visade sig väga som en mindre skolbuss o låtsatsfarsan, nu mera känd som Suarhitler eller kort o gott 'Det', vägrar att köra med släp. Att placera sängen på bilens takräcke är förknippat med direkt livsfara då den består minst av 89% av bilens fysiska massa. Som om det inte vore är jag dessutom hardcoremajsbollssteroidtrött och har så ont i skallen att jag funderar på att injicera botox i mitt öga... Inte för att det skulle hjälpa men det vore rätt häftigt.
Så ni undrar säkert varför jag är happycatface glad... Jo det är nämligen så att jag idag har fått göra det som jag har velat göra under många många år. Nej, jag har inte vunnit Nobels fredspris och nej jag har inte haft sexuellt ungänge med Jessica Alba. Jag har istället spelat hockey, för första gången på några år. Och det var det roligaste jag har gjort på läääääääääääääääääääängre.
Att återigen dra på sig skridskorna o greppa hockeyklubban var en storslagen känsla som närmast kan förknippas med att finna botemedel mot cancer, fattigdom o Paris Hilton samtidigt. Allt var dock inte frid o fröjd då skridskorna var slitna o lånehjälmen gjorde lika mycket nytta som en paraply av toapapper. Jag kunde lika gärna har skippat den o sluppit lida av det myyyyycket tajta fästet som förmodligen var den distraktionsfaktor som orsakade en kortare flygtur in i en stolpenmed huvudet före... Inte för att jag inte är van men fortfarande ganska irriterande. Kort o gott är hjälmar för dom som har sina suspensoarer under kalsongerna, om ni förstår vad jag menar. Annars var allting väldigt gött o vi spelade tills det inte längre fanns något plats på sjukhusen (typ 2 timmar).
Väl hemma åt jag världens godaste middag och kollade på Afro Samurai som jag härmed utnämner till världens coolaste karaktär i alla tänkbara mediaformer och som enbart överglänsas av RoboCop. Men det är som sagt väldigt svårt att överträffa perfektion...
Aaah jag kommer att sakna min svettiga, ohygieniska, radiaktiva, illalukatnde och alldeles alldeles underbara korridor!
I am not a vegetarian because I love animals; I am a vegetarian because I hate plants. G'bye
Kommentarer
Postat av: liina
HAhaha, du e rolig du :P
Trackback
