All work and no play makes Jev a dull boy.

Ok! Igår kom jag på en riktigt flawless plan att skippa skolan idag o få lite (host host) välförtjänad vila. Men ikke sa Nicke o min biologiska klocka (grov pissnödighet) började att ringa kl. nio på morgonen. Jag hade två val; 1 antigen att ligga kvar i sängen o riskera att "befrukta" madrassen och 2 att gå o pissa. Efter svåra moraliska beslut och överväganden bestämde jag mig att sticka och avlägsna urinen. När jag väl var klar kände jag mig inte alls trött utan till o med ganska pigg. Så jag packade mina böcker o idrottskläder (campushallen) o cyklade mot min undergång.

Det var egentligen inte så mycket som gick fel idag utan det som gick rätt, nämligen ingenting. Nedan följer en detaljerad lista över saker som har mer eller mindre irriterat mig under dagen:

- Mekanik; ett annat ord för mekanik borde vara hjärnlavemang och grov sandpapper är nog laxeringsmedlet.
- Eriks skratt; elvisp på steroider, behöver jag att säga mer?
- Envariabelsanalys; om Mekaniken är Hitler så är det här utan tvekan Goebbles.
- Universitetets mikrovågsugnar; som förmodligen drivs av plasmareaktorer från helvetet, för så lindrigt har jag aldrig bränt mig på en matlåda.
- Emily Näslund; ja förlåt mig att jag inte är en steroidpumpad maratonlöpare med syreproduktion som får Islands ekonomiska kris att verka obefintlig.
- Borrmaskinen; vägrade att samarbeta trots lov om ekonomiskst välstånd och övermänsklig sexuell tillfredställelse, svarade genom att spruta betongpulver i ansiktet på mig.

Nu ska jag gå och avreagera mig genom att brutalt avlägsna Felix kroppshår o kväva min labbassistent med det.

When life sucks... it's just bad. Adios

Caroline - gästbloggare

Idag har vi, jag&jev, haft en dag fylld av fantastiska aktiviteter.
Vi har:
- gått till pizzerian
- gått hem
- ätit pizza
- kollat på the Hills i lite för många timmar
- spelar GH i lite för många timmar.

Sjukt härlig dag. Man behöver sånt, speciellt Jev som sov ungefär.. 40 minuter inatt. Skål för det. Men han lever, mer än någonsin. Det ska ni veta.

Yes, nu åter till folksamlingen i köket.

See you later bros!





-.-

Har inte bloggat på ett tag, så här följer en snabb recap av vecka 4:

- Måndag; plugga plugga plugga, lida av träningsvärk.
- Tisdag; plugga plugga plugga, lida av träningvärk, okontrollerat supande med hög alkoholsfaktor, massa asiater.
- Onsdag; plugga plugga plugga, träningsvärk, bakis utahellvete, innebandy (mer träningsvärk), failat labb.
- Torsdag; plugga plugga plugga, träningsvärk (i röven !?), Tentakravall - hög alkohol/salt (fråga inte) faktor.
- Fredag; plugga plug.... eeh nej föresten det sket sig, bakis från helvetet, ska köpa bacon men slutar med fet korridorsmiddag hos mig (trevligt).
- Lördag; drar sladdar, ligger i sängen o kollar på the Hills, blig våldgästad av två kvinnor som påstår sig vilja diska min disk men vill bara åt mitt godis o Guitar Hero, After ski på NH med förfest i Skäggetorp (!), anländer te NH cirka en kvart innan dom stänger, efterfest i Ryd (tackolov), hemma kl 6 - full som ett svin men med ett stort leende på läpparna.
- Söndag; vaknar, borstar tänderna, ska äta pizza med Carro, dschar, to be continued...

Back to Linkan!

Hmmm var på väg att gå o lägga mig men kom hastigt på att jag inte har skrivit någoting i bloggen på ett tag...

Hursomhelst kom jag tebax te Linkan i lördags o.... inte gjort så mycket sedan dess. Imorse började plugget i all dess brinnande helvetiska (vet inte om ett sådant ord finns men vafan) härlighet o jag har fått utstå hela tre jävla föreläsningar. Bland höjdpunkterna i den nya kunskapen fanns sådana odödliga klassiker som att det inte är samma sak att lyfta en linjal eller dra en stol längs golvet. Hela tentasalen satt tyst medan föräläsaren demonstrerade det omöjliga och öppet trotsade fysikens lagar. Såklart fanns det oxå femtonhundra formler som beskrev hur man ska gå tillväga när man lyfter en linjal men det är en annan historia...

Jag har oxå "kommit igång" med träningen igen. Igår beslutade jag mig att det var dags att sluta slöa o pumpa lite biceps istället. Med vattenflaskan o gainomax i högsta hugg skulle jag göra Campushallen osäker. I slutändan var det jag själv som blev osäker i min förmåga att utöva fysiska aktivitet av valfri sort. Allt började på dendär jävla rullbandet som gjorde mig flåsande efter fem minuter av 14 km/h springande. Fan, jag käkade lixom tio km. spåret te fruckost innan jag drog hem över julen, vafan har hänt!?!?!?! Hursomhelst efter pinsamma sju minutrarna av uppvärmning var det dags att go serious o spräcka lite vikter. Jag lyckade istället att helt spräcka mitt självförtroende då ansträngningen var så övergripande att den fick mig o growla, mycket pinsamt när det finns många människor runtomkring. Hursomhels efter tvåkommafem timmar ren självplågeri fick jag nog. Som tur var var Oscar oxå där o han hade liknande problem så jag var inte helt förkrossad, bara litegrann...

Till min lycka var det Felix tur o laga middag så jag fick i mig mycket god ris med currysås o kycklingfile när jag kom hem. Hela dendär planeringen med maten tycker jag att vi har gjort mycket bra. Vi har en gemensam matkassa som vi handlar för och var och en av oss lagar middar varannan dag. Middagsrätten görs i fyra portioner, två som ska ätas direkt och två som blir morgondagens matlådor te plugget. Man blir till o med inspirerad att laga nåt annat än köttbullar o pommes nu när det är andra som ska käka ens mat (idag gjorde jag pasta carbonara.... applåder). Vi har oxå nästan fått ordning på hela lägenheten. Bara några små finputsningar återstår som t.ex. gardiner vilket kommer att hindra illlvilliga sneek peekers (nämner inga namn.... host... Lina host...) att sem min nakna kropp i all dess härlighet (skämt*).

Nej, nu ereförfan dax o lägga sig, Gonatt!

Tidsslakt

Ookay, i dag har jag på grund av brutal brist på sysselsättning suttit på Facebook o försökt att bli kompis med Tila Tequila, Peter Weller (killen som spelar RoboCop) samt Audrina Patridge (från The Hills). Det har dock visat sig vara svårare än jag först trodde då det fans cirka 1246 personer som påstår sig vara Audrina, 5436 pers som hävdar att dom är Tila och (hör och häpna) 12 snubbar so säger att dom var RoboCop. Första tanken som slog mig då var att köra fool proof o bli kompis med samtliga dubbelgångare, och under proceduren få tag på "originalet". Jag fick dock skrota den tanken då jag kom fram till att 659 Audrina Patridge på min Friends lista skulle kunna skada min sociala image. Hursomhelst belutade jag mig i bästa Sherlock Holmes anda att nyttja deduktionsmetoden för att hitta dom riktiga kändisarna.

Så med Google och Wikipedia i högsta hugg försökte jag finna dom utmärkande dragen dessa personer har. Tila heter till exempel egentligen Thien Thanh Thi Nguyen (otroligt sexigt namn enligt min personliga mening). Men likt förbannat så fanns det tolvhundra Thien Thanh Thi Nguyen på ansiktsboken. Så efter två timmar av total brist på framgång beslutade jag mig att bli vän med Spencer istället. Eat that bitches!

Imor'n är det äntligen dags att åka tebax te Linköping. Sjukt (myckeeeeet sjuuuukt) nog längtar jag efter att få börja plugga igen. Dom nya kurserna är visserligen perverst svåra, och förmodligen kommer dom att få mig o hoppa av, men samtidigt verkar dessa vara väldigt intressanta, på sitt speciella sadomasoschistiska vis. Det enda problemet med hemresan uppstog på grund av att SJ's hemsida är lika användarvänlig som en brinnande rymdfärga. Jag har otaliga gånger försökt att boka klockan ett biljetten, men SJ vägrade att samarbeta precis som Hobbitjäveln vägrade att ge ifrån sig ringfan. Slutligen fick jag nöja mig med den svintidiga klockan nio biljetten -.-

Sagan om Ringen maraton

Pallar... inga fler..... Dessa  jävla...... hobbiiiitar.... Bara en..... film..... kvar.... Måste... hålla... mig... vaken!!!!!!!!!!!!!!

Mucho grande happyface

Det går helt enkel inte att beskriva hur bra jag mår just nu så jag låter denna bild sköta snacket:



Som alla ser har bilden ovanen en mycket hög happyface faktor. Orsaken till kattens stora glädje kommer dessvärre att förbli okänt men jag kan dock berätta varför jag förknippar mitt nuvarande emotionella tillstånd med just den där bilden.

Den senaste veckan har jag spenderat på att flytta till min nya lägenhet, plugga (host host) till Grunkententan o vakna upp i diverse blöta otrevligheter. En mycket dyr, fysikt påfrestande samt emotionellt utmattande vecka. Därför beslutade jag mig för att åka hemhem en stund o spara på krafterna samt hämta min gamla massagesäng. Hittils har jag lyckats ganska dåligt med att genomföra min plan. Det verkar ganska ossanolikt att jag får med mig sängen då den visade sig väga som en mindre skolbuss o låtsatsfarsan, nu mera känd som Suarhitler eller kort o gott 'Det', vägrar att köra med släp. Att placera sängen på bilens takräcke är förknippat med direkt livsfara då den består minst av 89% av bilens fysiska massa. Som om det inte vore är jag dessutom hardcoremajsbollssteroidtrött och har så ont i skallen att jag funderar på att injicera botox i mitt öga... Inte för att det skulle hjälpa men det vore rätt häftigt.

Så ni undrar säkert varför jag är happycatface glad... Jo det är nämligen så att jag idag har fått göra det som jag har velat göra under många många år. Nej, jag har inte vunnit Nobels fredspris och nej jag har inte haft sexuellt ungänge med Jessica Alba. Jag har istället spelat hockey, för första gången på några år. Och det var det roligaste jag har gjort på läääääääääääääääääääängre.

Att återigen dra på sig skridskorna o greppa hockeyklubban var en storslagen känsla som närmast kan förknippas med att finna botemedel mot cancer, fattigdom o Paris Hilton samtidigt. Allt var dock inte frid o fröjd då skridskorna var slitna o lånehjälmen gjorde lika mycket nytta som en paraply av toapapper. Jag kunde lika gärna har skippat den o sluppit lida av det myyyyycket tajta fästet som förmodligen var den distraktionsfaktor som orsakade en kortare flygtur in i en stolpenmed huvudet före... Inte för att jag inte är van men fortfarande ganska irriterande. Kort o gott är hjälmar för dom som har sina suspensoarer under kalsongerna, om ni förstår vad jag menar. Annars var allting väldigt gött o vi spelade tills det inte längre fanns något plats på sjukhusen (typ 2 timmar).

Väl hemma åt jag världens godaste middag och kollade på Afro Samurai som jag härmed utnämner till världens coolaste karaktär i alla tänkbara mediaformer och som enbart överglänsas av RoboCop. Men det är som sagt väldigt svårt att överträffa perfektion...

Aaah jag kommer att sakna min svettiga, ohygieniska, radiaktiva, illalukatnde och alldeles alldeles underbara korridor!

I am not a vegetarian because I love animals; I am a vegetarian because I hate plants. G'bye

hmmm

Inatt vaknade jag av att sängen kändes ovanligt blöt. Orsaken till denna mycket höga fuktighetsvärde var glasnudlar som jag så flitigt förtärt fem - sju timmar innan. Av en konstig anledning har dessa flytt från min magsäck och placerat sig i en halvcirkel på mitt lakan, som i skrivande stund ligger i återvinninggshuset där solen aldrig skiner.

Att påstå att jag kommer ihåg någonting från gårdagen är som att påstå att Britney Spears är bra (när hon för det mesta är kass). Jag har nämligen antigen förträngt, glömt eller (hör och häpna) supit bort dom minnen. Igår kväll planerade jag nämligen att sticka ut på HG men min alkoholkonsumtion per tidsenhet satte ett snabbt stopp för mig. Jag drack nämlighen tre rena glas av Felix njurslakt (oxå känt som fulvin) samt två blandade med Lemon lime. Min fysiska kapacitet protesterade då i form av att illvilligt vräka upp middagen på köksbordet (tror jag) och radera minnerna från hjärnan...

När jag vaknade sen "imorse" (kl 4:00) upptäckte jag att någon vänlig själ har placerat en spyhink vid min säng. Det ska dock sägas att vi inte har kommit på konsten att använda hinkar i Ryssland vilket innebär att den var där mest för det estetiska. När jag väl kom upp ur sängen duschade jag i fyrtio minuter o därefter gick jag till lägenheten där jag duschade i tjugo minuter till o försökte att minnas vad som hände under kvällen.

Det kanske låter som om jag ångrar det som hände, vilket jag såklart ofrivilligt gör, men jag blev nämligen klar med GRUNKEN under dagen vilket kan vara en (dålig) ursäkt för min spyorgie under kvällen/natten.

When the wine goes in, strange things come out. Hmmm gomorron...

Pokertalangen imponerar...

Att påstå att jag är mindre bra på poker - är som att påstå att Crille luktar gott (när han för det mesta luktar fötter). Igår erhöll jag nämligen min första seger i poker, någonsin!!! Det var ej lätt då jag mötte ärrade pokerveteraner som äter marker o skiter ess. Men med lite fokus o rå rysk pokerskicklighet erhöll jag snart en övergripande seger som fick mina motspelare att begå heirakiri eller byta kön o flytta till Mexico...

Nu till verkligheten. Gud har begåvat mig med en pokertolerans som närmast kan liknas vid KuKluxKlanets tolerans till diverse minoriteter. Jag kan nämligen bara spela 15 minuter effektiv poker o sedan börjar jag undra vafan jag igentligen håller på med. Så var det igår oxå. Efter en stund spelande blev jag hungrig. Jag kom fram till att jag förmodligen aldrig skulle vinna o bestämde mig därför att dra all in för att slippa lida. Mina pokerkamrater blev så överlumpade av min handling att ingen vågade chansa, o plötsligt satt jag på en respektabel mängd marker. Hungern vägrade dock ge sig o orsakade ännu en all in där mina polare var likt förbannat passiva o foldade. Alla förutom en. Han vägrade ge upp o kämpade till sista marken. När dealern väl vände sista kortet såg jag att jag hade par i sexor (yippeee) medan han hade bajs o åkte ut. Därefter fortsatte all in terrorn. En efter en åkte motspelarna ut o med lite hot om fysikt våld samt groteskt monstruösa mängder ren tur blev jag plötsligt hundratjugo kronor rikare, o dessutom (själv)utnämd till Surahammars pokerkejsare & Mänsklighetens frälsare.

Efter pokerslaktet var det dags att käka pizza. Eftersom jag var mycket mycket upphetsad över vinsten var jag såklart tuvungen att hetsa med Ante som var den som ringde o beställde. Det ledde i sin tur till en mycket humoristisk situation som skänkte oss många glada skatt o happyface.

-Pizzeria Maestro...

-Euuumh... eeh jag skulle vilja... humm... beställa en... (kollar ner på listan samtidigt som hag kör en dubbel Wet Willy)... eeehm..... DILDO-SPECIAL.... hysteriskt skratt samt blushingface 

-tystnad..... eeeeh vi har inga dildos!

(Jevs anm. Dilo-special är en mycket god pizza med oxfile o beasås).

-"What you call dog with no legs?"
-" Don't matter what you call him, he ain't gonna come
."
Gokväll

2009

- "Nyår om 2 minuter vi borde gå upp!"
- "Äsch vänta ska bara dricka klart... slurp slurp... ok nu går vi!"

När 2009 väl var benägen att anlända befann jag mig någonstan i mitten av trappan mellan övervåningen och dansgolvet i Pluto. Jag hade inte något som helst koll på tiden och folket på krogen verkade ha glömt den obligatoriska countdown man har innan nyår. Hursomhelst, började alla plötsligt att vråla o jag förstog att tiden var inne...

Kvällen började med en liten trevlig middag med familjen där min morsa försökte visa mig vart skåpet ska stå när det gäller alkoholkonsumtion per tidsenhet. Därefter följde en smärtsamt lång väntan på bilen in te stan. Säkra källor har berättat för mig att vissa i fordonet var fullare än andra, och med den långa väntamn i åtanke kom jag fram till att de har förmodligen krockat o dött en långsam brinnande död i sina egna spyor. Som tur hade jag (delvis) fel o dom kom bara en timma försent...

Nu var det bara en sak som skulle kunna hindra mig att komma te Pluto o det va en lång röd kö från helvetet. Vi hade dock tur o kom in på cirka tio minuter. (Det ska dock påpekas att det bara var vissa av oss som kom in, andra fick ta en tillnycktringspromenad). Väl inne på krogen konfroterades jag med den hårda sanningen som jag har hårt försökt förtränga - nämligen priserna. 100 spänn inträde, 108 spänn drink 70 spänn för en äcklig öl. För en som tycker att priserna i Linköping är höga var det som en riktig HAAADOKEN (en blå energiboll som dom skjuter i Street Fighter, för dom som har bott under en sten i Värmland) på ens sköra bollar...

Överlag var kvällen mycket trevlig o man träffade på några ansikten man kände igen från sitt tidigare liv. Dessutom passade man på o imponera på sällskapet med sin nytränade alkoholtolerans från Linköping!

Friendship is like peeing on yourself: everyone can see it, but only you get the warm feeling that it brings. Gottnyttår- morgon

RSS 2.0