Jev

Jahopp, då var man klar med ens första riktiga tenta. Det tog "bara" fyra timmar att göra fanskapet men jag kan lungt säga att det var väl investerad tid. Jag kan nu utan större tvekan påstå att alla timmar jag har lagt ner på pluggandet gav en fin payoff. 

Tentadagen började med att jag hade grova problem att komma ur sängen. Min hjärna fick för sig att det var en vanlig skoldag och beslutade att jag kunde unna mig en kvart skön sängmys. När förnuftet väl tog makten upptäckte jag att sängmyset varade i en halvtimma och jag hade drygt fyrtio minuter på mig att göra mig i ordning (käka o sånt) o komma till lokalen, som som vanligt låg så långt bort på Campus man kan tänka sig. Jag skippade fruckosten o började att långsamt cykla mot Terra. Vid första svängen märkte jag att allting inte stog rätt till och vurpade ganska brutalt. Det var nämligen sjukt halt ute och min situation underlättades ej av det faktum att styret satt helt jävla löst. Genom svåra vetenskapliga beräkningar kom jag farm till att cykling var för riskabelt. Så jag sprang istället.

Steroidlåren gjorde ett bra jobb o jag kom bara en kvart för sent. När jag väl fick se tentan var jag helt mållös då det kändes som att allt jag har lärt mig låg kvar hemma och myste i sängen. Min situation underlättades ej av att arga examinationstanter våldog mig med sina stirriga blickar. Jag försökte att inte tänka på det o istället fokusera på skrivandet. Den första halvtimmen verkade allting helt hopplöst, jag kunde knappt komma på hur man löser Uppgift 1. Men efter en stund kändes det som någon slängde på mer kol i mitt maskineri och jag började långsamt att komma igång. Efter drygt fyra timmar hade jag gjort alla uppgifter och kontrollräknat vissa av dom. Jag kände att jag kunde räkna lite mer för att ytterligare förbättra resultatet, men hjärnan vägrade att anstränga sig mer och jag var smått rädd för examinationstanterna. Jag lämnade in fanskapet o tänkte (med ett stoooort leende) "Screw this shit! I'm going home!".

På kvällen samma dag var det fattömmning på Hg o Flamman. Det innebär öl på steroider gånger två minus pengar, typ. Så det var en självklarhet att man skulle dra sig dit (i mitt fall HG).

Innan själva röjet hade vi en trevlig liten förfest där alla hela tiden var på språng då ingen viste när man egentligen skulle börja köa (vilket vi ändo aldrig gjorde). Det bidrog "indirekt" till många svepta vinglas som förmodligen slaktade mina njurar. Till HG kom vi klockan åtta (!). Plånboken var laddad med en spritbutget på tvåhundra spänn och ölen stog i fokus. Efter en timma (tror jag iaf) var plånboken två hundralappar lättare. Då kändes det inte alls som att man har köpt mycket alkohol. Senare kändes det dock att man druckit Håges hela ölreserv upphöjt te två. Tiden verkade springa på en steroidpumpad löpband och smått förstöra den mycket händelserika kvällen. När jag väl drog mig från Håge (runt kvart i två skulle jag tro) var jag överlag happyface vilket var det viktiga.

Hem kom jag runt klockan elva dagen efter (samma dag egentligen) och var helt död, både fysiskt och mentalt. Kvällen/Natten/Morgonen innehöll för många fysiskt påfrestande aktiviteter, alldeles för lite sömn (3h!) och alldeles för mycket (lite?) äckligt Gevalia Light kaffe som kan närmast liknas vid orangutangpiss med knark i...

Söndagen ägnade jag åt att inte göra ett skit, halvsova, småpacka, panta massa crap, äta, småplugga Thermodynamik, skriva denna blogg o tycka synd om mig själv...

Arguin on the net is like participating in special olympics. You may win but you are still retarded... Guten Nacht